Johan Jönson

Johan Jönson

Johan Jönson

Photographer
Johan Jönson
Johan Jönson: Nollamorfa. Diktsamling, Albert Bonniers förlag, 2023. Nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2024.

 

Motivering: 

I Nollamorfa, Johan Jönsons senaste och tjugoförsta diktsamling, möter vi en man som för några år sedan gick i pension från sin sitt arbete på ett vaktmästeri. Han har nu drabbats av parkinsondemens, och vi får följa hans sista tid på ett äldreboende. Mannens förvirrade minnen, tankar och intryck slingrar ned över mitten på boksidorna i korta rader, ofta fragmenterade till enstaka ljud och stavelser. På bokens högersida skrivs i kursiv en text där mannens vårdare och anhöriga fumligt försöker nå den sjuke. Växelsången pågår till slutet och döden, till Nolla som sätter punkt för denna nedräkning i Jönsons författarskap och knyter åter till hans tanke om att ”poesin är noll”

 

Jönson ekar demensspråket och det sönderfallande demensminnet och lyckas fördjupa många av sina ofta förekommande teman, exempelvis den egna alienationen inför språket, tvångsmässigt likt en dödsdrift. Men han visar också fram demensen som en analogi till den kroppsarbetande klassen och dess brist på språklighet att tala för sig. I svärfaderns vittrande språk finns också poetiska sanningar och kvaliteter att ta tillvara: 

 

Vad heter barnen / Mina / Vilka är mina // Har j / Har jag de barnen // Är det j / Jag s / Va // Är dd // Ä // Vv // Va // Ahh // Vem / Vilka var dem // Vilk

 

I Jönsons polyfona poesi är inget för fint eller för fult att dikta om. Drypande könsyttringar samsas med vackra skildringar av landskap och barndom och krävande teorier och furiösa attacker mot samtidens hyperindividualism och kapitalismen.  

 

Mitt i allvarliga och tunga skildringar av samtiden glimrar även humorn. Så här kan det låta när inskriptionen på mannens gravsten, efter hans eget önskemål, citeras:  

 

NÄR HAN LEVDE VAR HAN EN LIVAD LAX  

MEN NU ÄR HAN EN GRAVAD 

 

I Nollamorfa arbetar Jönson förtjänstfullt med det som kommit att känneteckna hans poesi, montageformen, en konstnärlig teknik och kompositionsform där element ställs mot varandra och där förbindelserna dem emellan skapar mening. Montageteknikens växlingar mellan textkaraktärer, stilnivåer, typografier och rytmer bidrar till att formen alltid är levande och föränderlig, vilket tillåter blicken att hoppa mellan olika utsagor och olika former. Så får läsaren också möjlighet att bli medskapare.  

 

Formatet i A3 låter bokligheten ta plats. Ett intressant val i tider då den digitala boken alltmer försöker att konkurrera ut den fysiska. En annan aspekt är att boken tar plats medan författaren hamnar i skymundan, också det utmanar samtidens besatthet vid författaren och dess jag. 

 

Johan Jönson (f. 1966) blev känd med diktsamlingen Efter arbetsschema (2008). Efter genombrottet utkom Livdikt (2010), som nominerades till Augustpriset och följdes av tre volymer av riktningar: med.bort.in. (2012), mot.vidare.mot. (2014) och dit.dit.hään. (2015). Han blev första gången nominerad till Nordiska rådets litteraturpris i 2009 med Efter arbetsschema och igen 2019 med Marginalia/Xterminalia. Med Nollamorfa visar han återigen att hans penna är en av Sveriges vassaste.