Lív Maria Róadóttir Jæger

När man skriver på vått papper upplöses orden medan man skriver. Bokstäverna sugs upp i pappret, och orden börjar kanske likna andra ord än de man egentligen ville skriva. Det är nästan omöjligt. Men det skrivna finns kvar, stannat på vägen mellan tillblivelse och upplösning.

Dikterna i Lív Maria Róadóttir Jægers Eg skrivi á vátt pappír  (”Jag skriver på vått papper”, inte översatt till svenska men utkommer på danska och översätts av Erik Skyum-Nielsen) är förankrade i relationer till andra människor och till texter av andra diktare, författare och filosofer. Det konkreta, det abstrakta och det vardagliga skildras nyktert. Ibland så enkelt och klart som var det tal om en logisk begreppsanalys, men så plötsligt vecklas det poetiska språk ut, en iakttagelse eller känsla tolkas, omsluts av en bild, som så kanske igen avbryts av citat eller ett mycket konkret konstaterande från en tonårstjej, som helst vill vara för sig själv. Det jag som uppträder i dikterna är barn, tonåring, studerande, vuxen, men den utforskande blicken mot omgivningen är ständigt analytisk, även i återgivningen av det kännande och tänkande jaget.

Varje enskild dikt avslutas med en nästan överrumplande precision, och samtidigt hänger dikterna samman, för det finns ett tydligt narrativt element i samlingen, enskilda relationer återkommer, de flätas in och ut av dikterna. Centralt står en farmor, ”saftigt rödgul”, och hennes barn, som drunknar i en älv. Beteckningen diktsamling är egentligen också oprecis, för dikterna har väldigt olika formella drag, och de utforskar med skiftande stil och språk (man frestas att använda ordet klang) relationer och upplevelser som generellt kan betecknas som en icke- eller förspråklig verklighet, oavsett om det är en intim kontakt, en lukt, en fin känsla, en irritation, ett minne. Jaget i dikterna skriver och förstår under tiden, ibland explicit med meningen ”Jag skriver”.

På titelbladet står beteckningen poesi. Samlingen består av 8 delar, av vilka några är dikter, andra poesi ihopsatt i helt korta textstycken. Första och sista delen heter ”Anteckningsbok” respektive ”Livet är apokalyptiskt. Breven”. De första dikterna är om farmodern, den sista delen består av brev till och från farmodern, exempelvis: ”Kära farmor. Livet är apokalyptiskt. Varje dag är slutet. Så känns det”. Ett avsnitt heter ”15 fenomenologier”, som sedan numreras systematiskt 1.0, 1.1, 1.2 osv.

Farmodern är unik, enastående, och samtidigt är hon lik många andra farmödrar, och jaget ser med ögon som kanske är ärvda från henne, och ser med en blick som är påverkad av hennes. Känslor uttrycks inte direkt, förbindelsen till farmodern visar sig till exempel i upprepande av hennes konstateranden ”män är inte att lita på”, ”åh, far och flyg” eller i registrering av hennes förfall.

Eg skrivi á vátt pappír handlar om att skriva för att förstå relationer och förhållandet mellan egna tankar och alla de andras, och om att förstå sig själv som barn, ung kvinna och människa deltagande i andras liv. Titeln anger diktarens språkmedvetenhet och därutöver (nästan korrekt inbjudande) en förunderligt utåtvänd och analytisk känslig blick, som i skiftande former är närvarande genom samlingens 8 delar. 

Liv Maria Róadóttir Jæger (f. 1981) utgav diktskivan Mítt navn við hondskrift 2014 och sin första diktsamling, Hvít sól, 2015. Hon har en magisterexamen i filosofi från Köpenhamns universitet. Eg skrivi á vátt pappír är hennes andra diktsamling.