Steinar Bragi

Romanen Truflunin (”Avvikelsen”, inte översatt till svenska) handlar om ett litet område som är annorlunda än omvärlden. Detta går enligt myndigheternas uppfattning inte an! Det är fråga om en framtidsroman, där romanformen används till att analysera samtidens paradoxer.

Det avvikande området omfattar de gator i Reykjaviks centrum, som har namn efter hedningarnas gamla gudar. Odinsgatan spelar här självfallet en huvudroll, tillsammans med Odinstorget och hotell Odinsvé. Utanför det avvikande området befinner sig omvärlden. Den är multinationell, och här spelar etnicitet så gott som ingen roll. Huvudpersonen har lyckats skaffa sig den eftersträvade rätten att ta sig genom ett hemlighetsfullt glapp eller en rumtidstunnel och in på det avvikande området. Målet som huvudpersonen har när hon söker in i Avvikelsen, består av att hitta förklaringar på vad det är som sker därinne. Man kan dock bestämt inte påstå att allt på denna mission är vad det verkar vara. Romanens värld är på förhand delad i två, omvärlden och avvikelsen. I dessa två världar går tiden inte i samma tempo, men även de flesta andra saker är oklara. Avvikelsen är enligt texten ett hål i den omgivande världen, som öppnades för romanen 5 mars 2030.

Bokens egentliga ämne är att i en datorstyrd värld har vårt medvetande blivit utbrett över hela omvärlden, kopplat till internet, och att vi således alla håller på att förvandlas till bara en smula olika versioner av en och samma form för medvetandet. Våra individuella karaktärsdrag spolas ut med teknikens ström. Vem kan tillåta sig att hävda att han är speciell eller annorlunda än andra? Inte desto mindre har individualismen möjligtvis aldrig nått sådana höjder som den just nu gör. Nutidens paradoxer förnekar sig sannerligen inte.

De frågor som uppstår under läsningen av denna roman är stora grundläggande frågor, bland annat om vetenskapens etik och nutiden. Några av dem är välkända: När blir artificiell intelligens så stark, att den inte kan åtskiljas från människans intelligens? Om efterlikningen av mänsklig intelligens blir totalt fullkomlig, blir den då inte samtidigt mer fullkomlig än den intelligens som var och en av oss har fått sig tilldelat? I film och litteratur skildras ofta konflikter mellan å den ena sidan människor och å den andra sidan superdatorer eller cyborgs eller rymdvarelser. Deras sammanstötning slutar som regel med att människosjälen vinner en knapp seger, som gärna baserar sig på människans förmåga att älska och tro – men vem säger att det inte också är något man kan lära sig?

Det är ganska ironiskt att denna gamla stadsdel i Reykjavik i boken får funktionen att bli själva anakronismen och avvikelsen i världen. Kanske har vi islänningar varit en anakronism och en avvikelse längre än vi själva anar.

Steinar Bragi Guðmundsson (f. 1975) har gett ut en lång rad böcker och räknas som en av Islands mest ansedda författare.

”Hur beskriver man det som sker när en människa beger sig från en värld över till en annan, och det inte finns någon väg tillbaka?” Det har författaren Steinar Bragi sagt om sin roman Truflunin.