Behov av stärkt samarbete om hållbar mobilitet

Analysen som presenterades under Nordiska rådets temasession i Torshamn på Färöarna är skriven av Gunnar Lindberg från Nordic Mobility R&I AB. Han är tydlig med att visionen om att göra Norden till världens mest hållbara och integrerade region till 2030 är starkt beroende av radikala förbättringar inom transportsektorn. Det omfattar satsningar på grön tillväxt och innovation genom ett antal strategiska prioriteringar: ett grönt Norden, ett konkurrenskraftigt Norden och ett socialt hållbart Norden.

Lindberg framhåller att det finns ett starkt samarbete mellan de nordiska länderna på många nivåer, men att det saknas en övergripande styrmodell. För att uppnå den nödvändiga integrationen föreslås bland annat att man stärker de årliga nordiska mötena mellan väg- och järnvägsmyndigheter, inrättar ett årligt nordiskt möte för tillsynsmyndigheter och integrerar en mer strategisk nordisk kompetens i EU-samarbetet.

Nordiska rådets utskott för tillväxt och utveckling har i flera år efterlyst ett närmare och mer formaliserat nordiskt samarbete om transportinfrastruktur. Liv Kari Eskeland från den konservativa gruppen deltog i debatten efter lanseringen av analysen, som hon menar understryker det som nordiska parlamentariker länge har efterlyst. 

– Med undantag för den svenska ministern var paneldeltagarna överens om att ett formaliserat samarbete är absolut nödvändigt för att vi ska kunna göra framsteg mot ett enhetligt och bra nordiskt transportnät som gynnar näringslivet, säger Eskeland. 

Även näringslivets representanter var mycket tydliga i sina rekommendationer till de nordiska regeringarna. Ordförande för Nordic Logistics Association Erik Østergaard säger följande:

– Transporter är till sin natur gränsöverskridande. Det mesta av lagstiftningen och regleringen på området kommer från EU, och vi menar att det är viktigt att samordna de nordiska ståndpunkterna istället för att länderna var för sig går till EU. Det är bättre att ha en samordnad insats och det kan man uppnå med formaliserat samarbete.

En viktig slutsats i rapporten är behovet av att samordna infrastrukturplaneringen över nationsgränserna, särskilt mot bakgrund av det nya geopolitiska landskapet med fler nordiska länder som Natomedlemmar. I rapporten föreslås en rad ”nordiska stråkanalyser” för att identifiera och förbättra gränsöverskridande infrastrukturprojekt som är avgörande för att stärka både den ekonomiska integrationen och den nationella säkerheten.

Det här betonades också av viceamiral Louise Dedichen, som är Norges militära representant i Natos militära kommitté. Hon betonade att Sveriges och Finlands anslutning till Nato förändrar försvarsscenariot i Norden. Norge är inte längre en gräns för Nato, utan ett transitland för styrkor som ska österut i händelse av en konflikt. Det kräver samordning av transportinfrastrukturen.

– Det är viktigt eftersom vi inte är så många här i Norden, men tillsammans är vi starka. Alla diskussioner vi haft visar att sammanhållning är viktigt, och det handlar om att sy ihop de här länderna på ett bra sätt, och då är infrastrukturen helt avgörande, säger Liv Kari Eskeland.

Innovation står i centrum för rapportens förslag. De uppmuntrar till ett ökat nordiskt samarbete om forskning och tekniska framsteg, särskilt inom grön mobilitet. Projekt som inkluderar utveckling av elflygplan och autonoma transportsystem lyfts fram som nyckelkomponenter för att minska regionens koldioxidavtryck.

I rapporten föreslås också att man utvecklar en mer sammanhållen nordisk transportpolitik som kan stärka regionens röst i större, internationella sammanhang, särskilt inom EU. I och med brexit har behovet av en starkare, enad nordisk front blivit ännu mer angeläget.

Thomas Becker, vd för String, lanserade en radikal idé under debatten.

– Det är helt fel att vi inte samordnar tåg och annan infrastruktur på en överstatlig nivå. Jag skulle nästan vilja gå så långt som att säga att vi borde ha ETT transportministerium för alla fem nordiska länder. Ett sådant organ borde stå för planeringen av transportvägarna. Det är vad som krävs, säger Becker.

För Norden utgör den här analysen inte bara en färdplan för framtida transportinitiativ, utan också ett strategiskt svar på både nya geopolitiska realiteter och klimatutmaningar. Genom föreslagna åtgärder, som sträcker sig från lokala infrastrukturförbättringar till internationell politik, skisseras en framtid där mobiliteten i Norden inte bara är hållbar, utan också en grund för regional stabilitet och tillväxt.