Samarbete över gränserna är vägen fram för nordiskt kulturliv efter pandemin

Det var Kulturrådet som på uppdrag av Norges kultur- och jämställdhetsdepartement samlade deltagare från de nordiska länderna för att diskutera, byta kunskap och erfarenheter om kulturlivet i Norden efter pandemin. För Anette Trettebergstuen, Norges kultur- och jämställdhetsminister, har året som ordförande för kultursektorn i Nordiska ministerrådet gett insikt i hur konkret det nordiska samarbetet kan vara och den potential som finns:

- Det nordiska samarbetet är något helt speciellt. Det är något som vi skapar tillsammans och det har jag upplevt under det senaste året. Det gäller inte bara när det gäller den stora nyttan som vi ministrar har haft av att träffats och diskuterat pandemin i de olika länderna, utan även möjligheterna för det nordiska kultursamarbetet framöver i en allt mer osäker världssituation.
 

Det internationella samarbetet inom kultur blev starkt påverkat av pandemin med inställda arrangemang och nedstängningar. Trots att den nordiska kultursatsningen Nordic Bridges i Kanada sköts upp ett år på grund av pandemin så var restriktionerna i Kanada fortfarande strikta när programmet öppnade i januari 2022. Marah Braye, VD för Harbourfront Centre i Toronto, som leder Nordic Bridges, berättade om erfarenheterna av att hålla produktionen igång under lång tid.

- Om jag ska säga något positivt om de utmaningar som vi har mött, så har dessa oplanerade förseningar givit Habourfront Centre, våra 20 programpartners i Kanada och de nordiska konstnärerna, möjligheten att faktiskt fördjupa och odla sina relationer, och låtit de verk som har presenterats att få mer tid till att utvecklas.
 

Även om det är för tidigt att se de långsiktiga konsekvenserna så visade pandemin sårbarheter som forskarna förväntar kommer att ligga till grund för kommande kulturpolitiska diskussioner.

Jenny Johannisson, från Kulturanalys Norden, uppmärksammade att pandemins konsekvenser för kultursektorn har varit omfattande och att den har visat på betydande brister i ekonomiska och sociala villkor för konstnärer och andra i branschen. Dessutom visar analyserna att skillnader i vem som deltar i kulturlivet består även efter pandemin.

Haakon Bekeng-Flemmen, seniorrådgivare i Kulturrådet i Norge, lyfte fram att pandemin var en ny situation för alla länder och det att se på omsättningen i branscherna, som fick enorma stödordningar baserat på ekonomiska kriterier, var ett nytt sätt att arbeta. 

En panel av forskare inom kulturpolitik från Sverige, Finland och Norge var på mötet eniga om att det efter pandemin finns ett stort kunskapsbehov kring nya kulturvanor, kulturekonomi och att se på de kulturpolitiska konsekvenserna av digitaliseringen. 
 

Konsten och kulturen ses som grundstenar i det nordiska samarbetet, och förväntningarna på dess roll i samhället är omfattande och komplexa. Dessa måste dock sättas i relation till de stora konsekvenser som pandemin har haft för kulturlivet. 

- Konstnärer förväntas komma fram med nya saker, de ska driva på och visa vad livet och verkligheten handlar om. Samtidigt förväntas att de ska jobba utifrån ett kall, engagera sig och inte som vi andra vara sjuka ibland eller få arbetsunderstöd. säger Maria Hirvi-Ijäs, seniorforskare vid Centrum för kulturpolitisk forskning Cupore, Finland. Hon konstaterar: 
- Det finns inga arbetslösa konstnärer - bara inkomstlösa!
 

Finansieringsstrukturen är en annan viktig fråga för det kulturpolitiska samarbetet. Forskningen visar på att kulturskaparna ofta har en hög utbildning men relativt låga inkomster.
 

Fler nordiska och bilaterala samtal, möten och möjlighet till erfarenhetsutbyte står högt på önskelistan hos alla de representanter för nationella kulturmyndigheter, och nordiska och samiska kulturinstitutioner som deltog i paneldiskussionen. En av de stora frågorna som diskuterades var vilken roll kulturen ska spela när resurser flyttas till andra samhällssektorer.  

- Vi måste investera konstnärerna som är kärnan i konst- och kultursektor. Vi såg under pandemin att frilansande konstnärer var väldigt utsatta och det behöver vi gör något åt. Vi behöver förnya strukturerna för kulturpolitiken, säger Paula Tuovinen, direktör i Taike (Centret för konstfrämjande) i Finland. 

Under de senaste åren har samisk konst fått allt större uppmärksamhet, i Norden och internationellt, som nu senast under Venedigbiennalen där den nordiska paviljongen i år var en samisk paviljong. Men trots det ökade intresset så saknas resurser, menade Christina Hætta, ledare för kulturavdelningen i Samerådet:

- Samisk konst håller på att bli Nordens nästa exportvara men det krävs att alla samarbetar för att göra det möjligt. Den nationella kulturpolitiken är utmanande för samiska konstnärskap som rör sig över landsgränserna och vi hoppas att de nationella stödordningarna kan anpassas mer till den samiska kultursektorns villkor.
 

Maja Kristine Jåma, sametingsråd, Norge, ser positivt på fortsatt nordiskt samarbete:
- Om det som har sagt här i idag följs upp så är det otroligt bra. Vi samer är ett gränslöst folk och vi upplever gränshinder varje dag och under pandemin var det väldigt tydligt.