Kristín Eiríksdóttir

Motivering:

”Jag har varit så många kvinnor,” säger den åldrande huvudpersonen i Elín, ýmislegt (”Elín, diverse”) till en ung kvinna, och tycker att flickan skrattar onödigt högt. Kristín Eiríksdóttirs roman handlar om många facetter av kvinnors självuppfattning. Man kan ge ett gott intryck, skapa ett bättre intryck eller förfalska den självuppfattning man visar utåt. I vår tids virtuella verklighet är allt möjligt. Huvudpersonen Elín är scenograf och skapar kroppar och kroppsdelar som ska vara trovärdiga. De är ingenting värda om de inte har det rätta utseendet. Men verkligheten ser inte alltid ut på det sättet. En slagen kvinnokropp är ett tema som dyker upp flera gånger i boken, antingen som rekvisita eller i verkligheten. 

Romanens Elín försöker tillsynes utplåna sitt eget känsloliv samtidigt som hon tillskriver sig andras känsloliv, och personerna glider mer eller mindre ihop till ett. Deras namn liknar varandra och blandas samman, och Elín är till en viss grad många kvinnor, som hon själv påpekar.  Hennes starkaste känslor anknyter till barndom och död, och hennes relation till barnet Ellen ska ses i detta ljus. Till sist försvinner betydelsen och kopplingen till språket ut ur Elíns liv. Det som återstår är frågorna: ”Hur kan en kvinna veta vem hon är och vad hon heter?” och ”Hur många kvinnor kan en enskild kvinna vara?”. 

Huvudtemana i Kristín Eiríksdóttirs författarskap är längtan efter kärlek och förståelse, kampen mot isolering, ensamhet, missbruk, våld och fasor. Romanen Elín, ýmislegt är ett klart exempel på detta. Vi hör en ung kvinnas kraftiga röst i en konstnärlig och målmedveten text. 

Kristín Eiríksdóttir (f. 1981) debuterade som lyriker och har därutöver skrivit romaner, noveller och skådespel. Kristín är också utbildad bildkonstnär och har deltagit i grupputställningar och happenings.