Eldrid Lunden
Motivering:
Eldrid Lunden (född 1940) är en av Norges främsta diktare, en lyriker som med stor auktoritet och otröttligt engagemang har påverkat vår läsning och våra litterära åskådningar genom inte mindre än 50 år. Allt sedan debuten 1968 har hon haft ett särpräglat språk och en klar och nyfiken inställning till världen. Ödesgemenskap är nog ett överordnat nyckelord för läsningen av denna diktare, från den säregna feministiska öppningen, genom den outtröttliga utvecklingen av författarskapet där hon visar en påfallande vilja och förmåga att accentuera en text som ständigt letar upp nya sätt att famna verkligheten, och fram till den utsökta förnyelsen i de senare böckerna. Oavsett anslag och format är det alltid en stark, personlig kraft närvarande i Lundens diktning. Hon skriver klokt och kärnfullt. Hon tar i bruk och omformar traditionella motiv och teman med sin okonstlade, flytande stil.
Lundens senaste bok Det er berre eit spørsmål om tid (”Det är bara en tidsfråga”) genrebestäms som Kalenderdikt 2014–2018. Kalenderdikt är en tämligen sällsynt litterär kategori. Lundens kollega Jan Erik Vold gav ut en samling med titeln Kalenderdikt 1995, men hos Eldrid Lunden är det en annan betoning, för att inte säga en annan rangordning – uttrycket kalenderdikt får här en underordnad funktion, som en antydd premiss, en utgångspunkt, tvivelsutan för att signalera att det här inte är tal om bokens översta väsen, utan snarare ett definierande släktskap med dagboken, anteckningsboken, eller som i Edith Holdens berömda Naturdagbok av en engelsk dam året 1906. Ja, kalenderdikt är en genrebenämning för en diktbok om förlust, sorg och att vara också intellektuellt närvarande i en eftervärld, i återklangen av ”Dine, nesten umerkelige, farvel”.
Det er berre eit spørsmål om tid har ett både stillsamt och trotsigt uttryck, dikterna är nedskurna och vassa på typiskt lundenskt vis, men genom de ofta ordknappa texterna strålar en egenartad aforistisk kraft, som om dikterna är stycken av ett pågående undersökande arbete. Noter från ett granskande liv är kanske en lämplig benämning för Eldrid Lundens författarskap. Som sorgeskrift framstår denna bok som ett djupt personligt och samtidigt allmängiltigt budskap. Och då Eldrid Lunden föresätter sig att identifiera det mänskliga genom skriftliga erkännanden och erfarenheter, är detta en både skarp och okonstlad poesi genom vilken man lyckas se både den lilla och den stora världen.